Ibland undrar man mer än vanligt om man har en skruv lös, och jag kan säga att idag, när min gubbe och jag påpälsade till ögonbrynen, gick ut och började gräva fram gamla staketet för att sätt upp nytt, och det var 40cm snö, nästan -10 grader, snöfall och en isande vind, var ett utmärkt exempel på en sån dag som man undrade mer än vanligt. När snälla Poda-mannen dök upp på sin lediga dag för att hjälpa oss, hade vi kravlat omkring i snön, och plockat upp det gamla staketet en lång stund. Men vi satte fart, och slog ner nästan alla stolparna innan det mörknade. Vi var ganska trötta när Poda-mannen for hem och vi tog en liten mat-pause innan vi tog in alla snöiga och frusna hästar. Flece täckena var populära den kvällen kan jag säga. Att jag somnade som en stock den kvällen var ingen överdrift!!

Försov mig i morse och blev väckt av att min veterinär ringde och frågade om vägarna var farbara. For upp och började kika ut genom fönstren, helt väck och nyvaken! Och tänkte att eftersom ingen annan var hemma så var det nog ok.

Kl 8.00 var min gulliga och punktliga vet på plats och då hade plogbilen precis farit förbi, och vi skrattade åt den här reflexen att alltid säga att man är vaken när man svarar även om så kl är 3 på morgonen, och man givetvis sover!!

Så fick Sharon och fölen 2 vaccinet och Mustangerna första, och givetvis så var det första och antagligen sista gången på ett tag som även Nora var lätt att fånga!! Typiskt!!

Besiktigade Jackie som ska få en bättre försäkring inför flytten till sitt nya hem.

Kontrakt och vet intyg är iallafall skickade.

Sen blev det ett jädra kravlande och släpande med hösilage kärran, det gubben plogat syntes det inte mycket av, och att skotta rent framför dörrarna till verkstaden för att få ut traktorn känndes inte så frestandes, för sen ska man ju handlasta i skopan, köra ut, kliva ur och bära omkring fodret så man får lika många högar som ponnysar.

Något som är väldigt populärt är att vi fyller baljorna med ljummet vatten varje morgon, och som alla Walesare så gillar dom sitt te, så då står alla i kö, fast dom har vatten inne.

Gick sen in och hade papperexercis en stund och sen tog jag en liten lur och så var det plötsligt dax att sätta kraftfoder och laga mat.

Alla snöiga ponnyer och Cobbar var glada att komma in och Fläskfian Rhianon blev bunden medans stackars Rowena försöker äta sitt kraftfoder, vilket säkert inte är så himla trevligt att göra medans ens mamma dreglar över en.

Mätte Angel som är 135cm nu och lite högre i bak, Brenhines är 145cm och börjar bli knallfin. Symphony 127cm, så där ser man att även om dom inte fått tillräckligt att äta som unghästar så kan dom växa ikapp.

Nu ikväll har värsta vinden lagt sig så sen roade vi oss med snöskottning, och det lär jag få fortsätta med i morgon!!

Har varit rejält sliten idag, man börjar tydligen bli gammal!!

Var fortfarande full av inspiration efter Mr Millers föredrag och det kliade i fingrarna att träna uppställning, så Jackpot fick bli försökskanin, alla som känner mig, vet att säga att mina Cobbar är bortskämda är ingen överdrift, dom river och sliter i kläder, skosnören och blixtlås, rufsar i hår och slafsar i ansiktet mest hela tiden, så det här med att få en egen zon kändes väldigt frestande. Hittade inget kort spö, men en liten borste som vi har att sopa snön av bilen fungerade utmärkt, fast jag såg säkert ovanligt löjlig ut!

Och det fungerade! Efter en minut så kunde Jackpot stå "för sig själv" och stilla. Kanske, kanske jag slipper bli skickad på läger till Kållared av min gubbe nu.

Tränade mustangerna oxå, men stundvis var det mer att träna på att vara i SAMMA kyrksocken så där var problemen dom motsatta. Men dom kommer sig väldigt bra.

Så var man hemme igen efter avelskonferensen. Har haft en superhelg!!! Trevligt rese-sällskap av Micksarna, intressanta föredrag av Mr Miller som nog inte insåg vilken akut "trimmnings kris" som utbröt hos alla deltagarna, jag tror nog att jag kan tala för oss all när jag säger att vi alla önskade vi var hemma med favorit Welshen och ryckte manar och tunnade ut svansar, efter han mycket pedagogiska och lättsamma lektion i hur man gör iordning en utställnings Welsh!

Intressant att höra Ingelas sammandrag av betäcknings siffrorna, extra kul att Draken ledde sec D listan ganska överlägset!

Och så var det mycket att smälta med FRASA och att vi sökt som egen avelsförening, styrelsen har verkligen lagt ett enastående arbete på det. Förärvningsdiplomets regler jobbade vi med som grupparbete. Får man Särken-Annelie, Micksarna, Inger Becker och Bron's- Sara i sin grupp har man haft tur och jag tycker att vi gjorde ett bra jobb.

Vi i Ardenner- Bältet fick även en chans att tala om hur mycket sommar- premieringen betyder för oss, det är en kär tradition som många av oss växt upp med. Jag tror jag var 8 år när jag var på premiering första gången, hos mina grannar, Anderssons på Millomgården, inte visste jag hur betydelsefullt det var, och hur stora Andersson var på russ. Dottern Kristina var min lek-kompis, Barbro min idol, och givetvis var man där så ofta man kunde, det drällde ju av ponnyer som man fick rida och borsta, små söta russ föl som man fick lära att gå i grimma. Ardenner hingsten Garvan var en levande legend, men det visste jag inte heller, för oss var han den snälle hingsten som vi slängde en hötuss i krubban hos, och sen klättrade på halsen och vidare upp på ryggen,där satt vi sen tills vi tröttnade. När vi lekte "inte snudda golvet" lockade vi på Garvan, klättrade upp på ryggen och skänklade han till andra sidan av boxen och klättrade av.

Så premieringar är något som jag inte gärna är utan.

Tack till Maria Fagerlind-Axberg som ordnat boende, mat och vackra ponnyer att visa trimmningen på, SWFs styrelse för allt jobb ni gör, Mr Miller för ett intressant och fängsland föredrag och för hans tålamod med oss.

Och ett jätte tack till alla mina vänner ingen nämnd, ingen glömd, för en fantastiskt kulig helg, med massa skratt, djupa disskusioner och mindre djupa dito!!!

Kom hem sent i natt från jobbet och gick givetvis och väckte dom stackars nya Nebo fölen!! Med tanke på dom urusla bilderna som min familj i största välvilja mailat mig så väntade jag mig några krumma och märkliga vrak! Men blev mycket positivt överraskad!

Dom stackars ny och yrvakna fölen sprätte mest omkring och undrade vad i hela världen som var på gång. Näha några vilda mustanger kan vi inte ha, sa jag till gubben, och klättrade in i boxen och började trycka upp dom mot boxväggen för att klia dom, konstigt nog så blir min gubbe fortfarande förvånad, fast vi bott tillsammans i snart 16 år, men han tyckte tydligen att efter att ha rest med helikopter,flyg,tåg,buss,tåg och bil i 10 timmar så går man in och sover kl 00.30 på natten istället för att tämja föl! Lilla Myfanwy som jag tror ska få heta Fanny till vardags var betydligt mera positiv till nattligt kliande än Telynores.

Till slut lyckades jag slita mig och gå in, men jag sover mycket när jag reser så givetvis behövde hemsidan en uppfräshning mitt i natten och där blev jag sittande tills det nästan var morgon.

Jag var inte lika pigg och glad när morgonen kom på riktigt och det var dax att fodra ponnyer och Cobbar och ta ut dom, men som vanligt känns allt bättre bara man kommit ut. Så fort alla var fodrade och utsläppta med massa ensilage, så fortsatte "operation Mustang" Fanny var nästan tam, kan ju delvis bero på att det var en mer normal tid att få besök på, så hon fick en ny grimma och massa gosande, Telynores var lika skeptisk i dagsljus, så dom fick byta till en mindre box, men jag fick fortfarande inte fatt på henne, men efter att bundit upp Fanny utanför och motat in henne i en smal gång så gav hon sig. Bara man fått en hand på grimman var hon hur snäll som helst, och Fanny lärde sig att stå uppbunden under tiden. Så ledde jag omkring dom lite men mest kliade jag och pussade på dom. Fanny är jag riktigt nöjd med, Nora som jag tror att Telynores ska kallas hemma är lite toppig i korset, men väldigt bakhög så jag tror och hoppas att det ska växa bort. Väldigt vackra huvud med stora ögon och små öron, ja inte enligt Micksarna då men med mina mått så. Bra hull och blanka och fina.

Så fick fölisarna vila lite från sin klåfingriga matte och jag pratade lite i telefon och lagade mat. Nu i kväll var Fanny fort framme och jag fångade Nora 2 ggr i boxen så det var nog bara fusk-mustanger!!

Nu fick vi äntligen en stund över och kunde åka och hämta hem Jackpot från hingstbetet.

Det brukar vara en svart "matta" av Shettisar runt benen på honom, men nu var det bara 3 stycken kvar. Han blev jätteglad när vi kom och klev lika snällt som vanligt på trailern och stod som en staty hela vägen hem.

Först var planen att låta han och Draken stå bredvid varandra i stallet för att se om dom fortfarande var bästisar, men när vi kom hem ändrades det till att dom skulle få hälsa över grinden, och verkade allt gå bra så slapp dom stå inne enda fina dagen i September (ja ja, jag gnäller om vädret, jag vet!).

Oj vad glada dom blev att se varandra, dom försökte genast leka med grinden mellan sig så vi släppte in Jackpot efter ca 20 sekunder, och först så skreks det och nosades lite, och så en stunds lek, men nästa gång jag tittade till dom så betade dom långt in i hagen. Det kändes väldigt bra för Draken har mest stått och hängt vid staketet och sett olycklig sen han fick lämna stoflocken. Jag tycker han har gått ner i vikt oxå och det blir jag så stressad av.

Vädret har verkligen varit super i dag så nästan alla får vara ute i natt.

Ute och gått promenad med fölen. Måste ju skärpa mig och träna dom även om Anna inte är med  Sa just det till Anna i helgen att när jag hade sec A så gick jag ut själv och tränade fölen innan föl-utställningen. Jag hade ett grimskaft runt rumpan på dom, men nu måste jag ha hjälp vad jag än ska göra!! Men det är väl så det är att bli gammal och lat!! I vilket fall så har Annas hjälp gjort massor, och när dom är så rediga att man kan gå ut med dom utan morsor så blir ju allt så mycket lättare. Gubben är fortfarande justerad även om han är hemma från sjukhuset.

Sen kom Linda och Distriktsveterinären för att fixa alla papper så att Millie Rose kunde åka med hem till Norge. Och så tittade vi på alla ponnysar och Cobbar och fikade.Så inatt var det en liten snäll ponny mindre,

Uppe tidigt idag och gick ut och gick med fölen. Nu är alla jätte duktiga att leda och travar hjälpligt, men det är enklare att få dom att trava tillbaka till mammorna än från. Synd att man inte kan säga att bilisterna är lika duktiga!! Börjar jaktsäsongen på dom samtidigt som älgjakten?? Förb..... kålhuvuden en del av dom!! Föl på vägen, ja vad kan dom göra där tro? Tränar för att bli trafiksäkra kanske!! och då kan det ju vara dumt att gasa förbi så gruset sprutar kan man tycka, men tydligen inte dom intelligentaste som bor häromkring.

Ja vi överlevde iallafall för att fölen är snälla och inte bryr sig, men inte tack vare hänsynsfulla folk!!

Så släpptes alla ut och jag krafsade lite i mina rabatter, bäst att passa på när det inte regnar. Och sen kom hovis och alla snälla hästar fick komma in, vilket dom tyckte var liiite konstigt kl 15 i strålande sol. Alla skötte sig mycket bra, och att man har en hovslagare som tar sig tid att klia på fölen en stund innan han börjar jobba med dom gör underverk. Gamla Bess, som blev förstörd av min förra hovslagare,som en gång gav henne rejält med stryk, går från klarhet till klarhet. Framhovarna verkas nu utan några problem alls, bakhovarna lyfter hon snällt, men vi bestämde ändå att ge henne lite lugnande för att inte förstöra det vi byggt upp, så Vet. och hovis kommer tillbaka på måndag och då får Bess en liten dos lugnande och Hovis kan få arbeta i lugn och ro med hennes bakfötter.

Jag fick väldigt mycket beröm för dom jag verkat själv!! Och då blev jag väldigt nöjd och glad!!

Så fick alla komma ut och provspringa sina nya fötter, fast man kunde tro att dom fått tänderna raspade i såfall, för dom åt mer än sprang!

Rhianon och Rowena hade en sen date med Veterinären så vi lastade dom vid 21 och åkte dit. Rhianon var inte dräktig och Rowena tog vi ett blodprov på, vi har tyckt att hon sett lite ledsen eller dämpad ut ett par dagar, och med Angel i färskt minne så tar vi inga risker. Vet sa att vid 3-4 månader så ska fölen bygga upp ett eget immunförsvar och med tanke på hur regnigt det varit sista månaden så sammanföll det ju olyckligvis med att mammans antikroppar blir färre i mjölken. Så det var väl inte bara tråkigt att Rhianon var tom, nu kan vi betäcka henne tidigare, så hon slipper föla så sent nästa gång. Vi ska försöka göra en Angel till ;)

I allafall så blev Rowena lasttränad och miljötränad så det var ju bra.